För ett ögonblick trodde jag själv det på självaste julaftonsmorgonen. Mådde uselt redan när jag vaknade med ett obehagligt tryck över bröstet. Fick ta några time out under dagen för att vila lite, men när Tomten kom var jag med i matchen igen.
Det visade sig att Tomten, med viss hemlig hjälp av undertecknad, medförde biljetter till hustun och mig till Venedig senare när våren är som härligast. Guuud så romantisk man kan vara ibland.
Efter det däckade jag igen och sov oavbrutet i 13 timmar och dagen efter blev det ytterligre 11 sovtimmar på raken. Detta efter att ha tillbringat i stort sett hela dagen uthälld i vår soffa kollandes typ trettiotvå avsnitt av American Idol.
Mina nära och kära påstår att jag om inte sprungit in i den så kallade väggen så missade jag i alla fall dörren och stötte i kanten. Så var det nog.
Tur var kanske det, för i år hade hustrun och jag under året halkat ner på rankinglistan, så ett av våra barn, och således även våra små gullepluttbarnbarn, hade valt att fira årets julafton hos mormor och morfar.
Det känns okey, för nästa år då jävlar, då har våra rankingpoäng automatiskt blivit högre än morfars och mormors. Det funkar så i vår sfär. Demokratiranking kallar vi det för. Då ska jag vara utvilad och få julklappspriset som året bästa farfar.
Det här är vår s.k. julstjärna, en inhyrd Mördar-Tomte som skyddar och bevarar oss hela julhelgen.
