Ibland undrar man vad dagens rubrik, kulturkrock, egentligen betyder. Jag ska nu ge ett exempel på detta.
I natt fick jag en mailrapport från en av våra förare som är ute på långresa med högt uppsatta Kineser.
Han berättar om en middag på Kinsesiska ambassaden i ett av våra nordiska grannländer. Han var faktiskt som enda utlänning medbjuden till denna tillställning. Detta är mycket ovanligt, men en bussförare från StockholmsBuss åtnjuter högsta respekt i alla kretsar, även inom de diplomatiska.
Middagen bestod av minst 50 rätter förutom ett överflöd av olika desserter. Dock tilltalade ingen av rätterna vår förare, han hade av förklarliga skäl lite svårt för grisöron, kycklingben och andra exotiska läckerheter. Bland annat så undrade han lite över kycklingbenen, alltså benen från knäleden och nedåt, det var de som var serverade. Han undrade var köttet på dessa benpipor fanns, har kycklingar trampdynor?
Efter mycket letande hittade han några nudlar som han kände igen och som han av artighetsskäl tog lite av.
Efter middagen, när ca 50 Kineser samlades i ett rum inte större än ett normalstort svenskt vardagsrum, för att röka, fick han nog och lämnade lokalen för att rädda sitt eget liv. Han skyllde på att bussen behövde förberedas för hemfärden till hotellet. 50 rökande Kineser i ett vardasgsrum tillför lika mycket rök som svenska brandkåren har i sina brandövningar, så jag har full förståelse för vår kämpande bussförare.
Den sista kulturkrocken han råkade ut för denna kväll, då han skyndsamt skulle lämna ambassaden, var att alla låskistor i dörrarna var monterade, i våra ögon, upp och ner. Man måste alltså lyfta handtagen för att komma ut.
Ibland är en burgare från McDonalds med svängdörrar inte fel.
