Det finns några saker i livet som man inte kan undgå. Sann, äkta och spontan glädje.
Ta en hundvalp som exempel. T.ex Sofias hundvalp, alltså företagets friskvårdsansvarige, som i sina bästa stunder går just under benämningen valp. I sina sämsta stunder som en korsning mellan krokodil och studsboll, därav hennes nya öknamn Krokostuds.
I går var hustrun och jag valpvakt och ute på promenad. I samma stund som vi släppte loss Krokostuds från kopplet så rusade hon i 180 fram och tillbaka, först 75 meter åt ena hållet, sedan tvärbroms och lika fort tillbaka igen. Så samma sak sjutton gånger för att därefter springa så fort hon någonsin kan i jättestora cirklar runt oss i någon minut eller så med svansen virvlandes som en värsta trebladig propeller.
Det bara inte går att låta bli att själv känna en oerhörd glädje när man skådar en sån härligt äkta hundglädje.
Den andra glädjen som man inte kan förhålla sig glädjelös till är att sitta på golvet och leka med två barnbarn.
”-Farfar, vet du, igår på dagiset så har jag en blå kudde, och vet du farfar, Oskar på dagiset har jättetuffa spindelbrallor, och vet du farfar, pappa skrämde bort en katt från vår trädgård i går, och vet du farfar, att jag slutat med napp nu, den ska jag ge till Tomten och vet du farfar, att då får jag vahettere jääääääättemånga julklappar av han, och vet du farfar, du får leka med Påsscchen så leker jag med traktorn och vet du farfar, så här ser en sabaltandad tiger ut, osv osv osv
Det är sann glädje för mig. Plus att jag nu lirat sju tennismatcher i rad utan setförlust.
Bilden visar en sabeltandad tiger utlädd till barnbarnet Albin.