Har varit på Stockholms Bussbranschförenings årsmöte. Här kommer protokollet över detta sett ”from my point of view”. Det blir lite långt kanske, men du kan ju alltid knappa dig härifrån om du inte orkar till slutet.
Vi var ett 25-tal herrar i mellan- till övre medelåldern med undantag av några få som var i den yngre medelåldern. Och så var det två kvinnor.
Känns lite motigt att benämna kvinnor som övre medelålders, så låt mig säga så här istället. De är inte längre unga. Men såklart lika glada och vackra som alla män i övre medelåldern.
Så hade vi även besök av branschens egen Leading Lady Anna Grönlund. Man kan nog säga att hon varken är i övre medelåldern eller i äldre tonåren. Hon hade sin sedvanliga uniform på sig, du vet säkert vad. (Jag har ju en gång lovat att aldrig mer nämna hennes röda dräktkavaj och svarta kjol, så jag valde därför istället en annan formulering.)
Hände något spännande tro? Inte ett smack, men annat är ju inte heller att förvänta på ett sedvanligt årsmöte. Branschen lunkar på kan man säga, det enda roliga är att träffa kollegor.
Fick en del kommentarer om min blogg. De flesta positiva men så fanns det en herre som var väldigt förbannad och sur på mig så han knappt ville ta mig i hand och ännu mindre tala med mig på en civiliserad nivå. Apropå rubriken alltså.
Han var tvärsur på mig för att han förekom i ett inlägg på min blogg för flera år sedan. När dessutom en av hans kunder i år valde bort hans företag till förmån för mitt, så är det ju såklart uppenbart att han inte vill tala med mig. I hans del av stan äger man tydligen sina kunder. Vad skönt det vore om det var så även där jag bor.
Han är dessutom valberedningens ordförande, så det är väl därför jag aldrig får frågan om jag vill hjälpa till i styrelsen. Erbjöd mig att vi kunde snacka och reda ut saker och ting men han avböjde.
De allra flesta som blir omnämnda, i positiva eller negativa ordalag på min blogg garvar, men inte denna man. Anna Grönlund har skrattat åt mina skriverier om henne, Johan Ekman, som jag några gånger varit lätt elak mot, har också skrattat. För att nu nämna några andra offerlamm i branschen.
Så är det nog, om man inte har en tillstymmelse till glimt i sina egna ögon så ska man nog inte läsa min blogg.
Apropå Johan Ekman så höll han en ovanligt låg profil. Han blev omvald till ordförande. Ingen protesterade. Kanske för att han har en så fantastiskt kul frisyr och hårfärg.
Som vice ordförande funkar Per Broström. Funkar är väl kanske att ta i. Det är i alla fall hans benämning. Hans frisyr är inte ens kul. Däremot berättade han att han ska åka till Zyyyyyrisch nästa vecka. Kändes bra att få den informationen.
En still going strong medlem och kollega är Tony Lindkvist. Han borde kanske vara sur på mig för att vi flyttat vårt garage till hans del av stan, men icke. Bara glada tillrop. Sånt är kul.
Så fick vi en genomgång av en ny bussförsäkringsaktör. Kan behövas eftersom det råder näst intill TryggHansa-monopol på bussförsäkringsmarknaden. Den nya aktören bjussade på laxtallrik och så fick vi en termosmugg i present som minne. Det står Moderna Försäkringar på den. Blir perfekt att ha i båten. Kaffe i öppen mugg har en benägenhet att kallna alltför fort när man seglar.
Till sist hade Anna Grönlund en halvtimmesdragning om bussbranschens framtid. Vad som är på gång och vad som väntar runt hörnet. Intressant.
Anna G imponerade på mig. Väldigt påläst, avslappnad och verkade ha kul på jobbet. Finns ingen anledning att raljera över hennes insatser så här långt. Hon kan ju faktiskt inte trolla, det finns trots allt spelregler, och att följa dem är ingen lek och inget man gör på en kafferast.
Därför behövs BR. Jag fortsätter gärna med att betala årsavgiften, det borde du också göra. Och gör du det inte, se för fan till att göra det. Det är BR som bereder vägen för dig som är bussåkare. Ingen gillar den som åker snålskjuts.
Herregud, det här blev ju nästan som en hyllningssång till BR. Vad var det i maten egentligen?
