Under tiden har detta hänt

Det har varit lite tyst här på bloggen några dagar. Har varit frånvarande. Icke nåbar för omvärlden. Så för att kompensera detta så blir det här inlägget istället väldigt långt.

För första gången på åratal hittade jag Av-knappen på mobiltelefonen. Jag tryckte på den och drog till fjälls i hela fem dagar.

Och kan man tänka sig, mitt företag verkar inte ha lidit någon som helst skada fast jag inte varit anträffbar. Man är alltså inte oersättlig, andra kan göra saker lika bra. Vem kunde ana det?

I julas fick vi en fjällvandring i julklapp, min fru och jag, av våra barn. Vi skulle gå Jämtlandstriangeln.

Till saken hör att både jag och min hustru är storstadsbarn och har aldrig någonsin genomfört en fjällvandring. Det längsta jag gått var en 2-milamarsch i lumpen för över 40 år sedan. Den bröt jag dessutom efter 1 mil.

Fredag
Tidig samling för instuvning i bilen. Exeditionens deltagare var allså jag, hustrun, dotter, blivande svärson och dessutom två hundar. Trångt men funktionabelt i bilen. Vi anlände under eftermiddagen till Storulvåns Fjällstation i närheten av Storlien och således ganska nära Norska gränsen. För dig som inte kan Sveriges geografi visar jag en tydlig bild.

En rysligt god middag intogs under kvällen och planerna för morgondagen lades upp.

Lördag

En strålande dag, med sol och endast lätta molntussar. Idag var sträckan 12 km till Blåhammarens Fjällstation där ett s.k.hundrum i annexet (dvs toa och dusch fanns i ett annat hus) var bokat för hustrun och mig samt de två vovvarna. Övriga deltagare valde av ekonomiska skäl tältversionen.

För att vara en premiärvandring så gick det över förväntan. Vi knallade på i lagom tempo, gjorde paus ungefär var 3:e kilometer då vi intog energi i form av Noshörningsgodis. Receptet visade sig vara hemligt, men jag tror det består av en del krossad noshörning, två delar nötter, en del russin samt en matsked chokladbitar.

Det finns anledning att påpeka att min ryggsäck vägde 16 kilo, mest av allas. Även om man räknar procent av kroppsvikt. Kan tyckas orättvist.

På kvällen en riktig gourmetmiddag i restaurangen tillsammans med övriga 99 gäster trots att stället bara har 64 bäddplatser. Folk sov i både duschrum och bastu.

Söndag
Regnet kom under natten och det skulle fortsätta regna hela dagen. Detta faktum gjorde att vissa av expeditionens deltagare var mer än lovligt deppiga, trots att jag käckt föreslog en liten allsång till frukost, Vi Gå Över Daggstänkta Berg Fallera, den tyckte jag var passande.

Till sist enades alla att expeditionen måste genomföras enligt plan. Så på med regnkläder och ryggsäckar, och sen traskade vi iväg mot Sylarnas Fjällstation, 19 km längre bort. Ungefär 7 km lätt nedför i något som kan beskrivas som ett j----ligt stort stenbrott, sedan planade terrängen ut och sedan ca 7 km uppför innan vi slutligen kunde pusta på Sylarnas rätt fina anläggning. Regnet upphörde ungefär när vi var framme. Det kändes positivt.

Den här natten sprängdes vissas budget så alla deltagare sov inomhus i värmen.

Italiensinspirerad pastamiddag tillagad av två av teamdeltagarna. Vanligt godis (Ahlgrens Bilar) till efterrätt.

Måndag
Idag var alla rejält på hugget, för idag var sol utlovad. Det blev inte så på en gång. När vi efter frukost åter äntrade naturen så började det småsnöa och blåsa. På med regnkläder igen. De fick sedan vara på hela tiden eftersom vädret behagade skifta mest hela tiden från sol till regn till sol till snö till molnigt utan vare sig sol eller regn. Här och där i naturen stod sådana här och hängde med varandra.

Dagens etapp tillbaka till Storulvån var 16 km, men mest nedför. Trots detta började en viss teamdeltagare få lite problem med både en tå och ryggen. Så vad återstod då? Jo, jag fick ytterligare en ryggsäck på ryggen. Man tackar. I ärlighetens namn delade vi upp bördan på alla skadebefriade deltagare.

Väl framme på anläggningen åt vi en supergod middag och så firade vi med lite bubbeldricka att vi klarade Jämtlandstriangeln med hedern i behåll men med ohygglig träningsvärk i diverse höftleder. På bilden ser man tydligt varför den här vandringsleden kallas för Jämtlandstriangeln.

När vi sovit ut så använde vi hela tisdagen till att bege oss hem till civilisationen igen.

Som sagt, detta var mitt första vildmarksäventyr. Nästa år vill jag åka till Sarek eller något annat kul ställe att utmana. Tyvärr passar hustrun på detta, hon tycker att det räcker med vildmark nu.

En grej till förresten. Handlar om blivande svärsonen. Jag har ju redan sagt okey till honom att han kan få min dotters hand. Vad jag däremot inte visste, men fick reda på under vandringen, då vi snackade lite man till man, är att han har cyklat mellan Treriksröset och Smygehuk. Jösses. Respekt grabben, respekt.

Ja, mer än det här så hände inget särskilt under min frånvaro från kontoret. Det var bara det jag ville säga.

Man blir så glad, ett och två

Tänk att små vardagliga saker kan göra en så glad. I går inträffade nämligen två bra saker:

Ett

Fick ett vykort från mina barnbarn som varit på solsemester. Det tog nästan tre veckor innan kortet landade i vår brevlåda, men ändå, glädjen blev ju inte mindre för det.

Två

I går kväll var det säsongspremiär i singeltennis. Med viss bävan gick jag dit. De senaste veckorna jag spelat dubbel har det gått hur uselt som helst. Men igår kväll, då small det, då satt alla bitarna på plats igen. VINST!!!. 6-3, 4-2, sen tog timmen slut. Än är inte undrens tid förbi.

Äsch, en liten dagboksanteckning bara

Det har hänt något i mitt liv. För närvarande har jag fler träningströjor än skjortor och tvättmaskinen får jobba hårt för att hålla jämna steg med "förbrukningen" av träningströjorna.

Här t.ex en liten anteckning från min träningsdagbok i går.

Kändes kanonbra. Sprang hela varvet. Ganska jämna km-tider. Troligen bästa känslan hittills. Måste ha varit i den s.k. zonen. Inte ens uppförsbackarna tärde på psyket, kändes bara som utmaningar, typ den här klarar jag lätt. Och det gjorde jag ju. F** vad jag känner mig nöjd nu!

Det bästa av allt, efter ett genomfört pass så är "feel-good-känslan" obetalbar.

Återstår nu bara att vässa tennisformen, som inte är helt komplett. Sen är hela jag "top notch".

Men livet är inte enbart lek. Nu måste t,ex lönerna fixas. Alltid är det någonting som förstör tillvaron.

Snart är det vinter

Om man tittar ut genom fönstret är det svårt att tro att det blir vinter igen. Men det blir det.

Jag har ett förslag. Häng med på vår skidresa under sportlovet vecka 9 2013. En riktig familjeresa med människor i alla åldrar från förskolebarn till pensionärer. Klicka på skidbilden ute i högerspalten så får du mer info om resan.

Snart ökar vi träningstempot

Eller hur? Hittills i sommar har jag gett mig ut på nästan 30 löprundor. Inte illa, om jag får säga det själv, med tanke på att det var årtionden som jag sprang senast.

Den här veckan drar även tennisen igång och nästa vecka tänkte jag även återgå till gymträningen.

Det blir fullt upp med andra ord. Men någonstans i bakhuvudet finns en motivationshöjande tanke, nämligen att om jag skulle få ytterligare en käftsmäll i form av en stroke till, eller kanske hjärtinfarkt, så ska jag tamigfan vara beredd fysiskt. Min fina fysiska form hjälpte till med strokerehaben och skulle det hända en gång till så vill jag vara förberedd.

På "mitt" gym, SSIF Frescatihallen, håller de nu på och förbereder en ny spännande konstruktion, och jag är tämligen säker på att vid min nästa träff med min tränare så kommer jag att få en program på den här manicken.

Efter några månader med den så är det väl dags att anmäla sig till TV:s Gladiatorerna.

Jag loggar ut nu

Inte helt sant. Men jag har nu tagit bort mina Twitterinlägg som fanns ute i högerspalten. Känner inte längre något behov att vara 100 % kommunikativ med världen om vad jag gör och tänker. Räcker fint med bloggen.

Hoppas du fortsätter att följa mig där, eller snarare här, eftersom du redan är där, dvs här.

Äntligen har turen vänt

Jag säger bara ÄNTLIGEN. I två år har jag varje månad köpt Postkodlotter. Tre stycken för att vara rejält garderad. Jag menar, folk vinner ju miljoner hur lätt som helst, det framgår ju tydligt i TV, så varför inte även lilla jag?

Så plötsligt händer det. Plötsligt regnar vinsterna in. Häromveckan kom ett brev som glatt berättade att jag vunnit TVÅ biobiljetter till en film som fick en svag 2:a i betyg av diverse filmkritiker. Men det är ju inte Postkodslotteriets fel.

I går hände det igen. Nu var vinsten betydligt större, då fick jag meddelandet via SMS.

Nu blir det fest, mitt postnummer var med i senaste dragningen och jag började genast räkna hem minst 3 x 100.000 plus en Volvo som de lite diskret gömt ute på gatan.

Det bidde inte så, det bidde lite mindre, 150 bagis per lott, dvs hela 450 kr insatta på mitt bankkonto inom 4 veckor. Man tackar.

Jag är så obeskrivligt glad så jag knappt kan jobba. Nu sitter jag istället och jämför olika investeringsalternativ och väger fördelar mot nackdelar. Kanske jag nu har råd att sluta jobba?

En liten royalistisk fundering bara

Undrar hur drottning Silvia hade sett ut om hon inte gjort alla ansiktsoperationer. Förmodligen mer mänsklig. Men Gurra tycker kanske hon är snygg.

Fast jag tycker vi ska ha kvar kungahuset i alla fall.

Training Camp. Home edition.

Det gäller att ligga i även i vardagen. Även om träningslusten inte direkt överfaller en när väckarklockan ringer.

Men som min twitterinspiration Paolo Roberto säger, om man bara tränar när man har lust, så blir det inte många träningspass.

Så därför blev det idag först ut en vända på 3 km med lite lättjogg tillsammans med hustrun. Sedan ytterligare 4 km i eget tempo.Och det redan innan många ens kommit ur sängen.

För den som undrar, det är aldrig för sent att börja, och vinsten per nedlagd svettimme är enorm. Pröva du också.

Miljötänk?

Back to work again. Både trist och kul såklart. Under veckan beställde jag två små toners till en liten printer jag har. Blev en smula förvånad när dessa två pytteaskar levererades i en jättestor kartong.

Tänker man miljö när man skickar så små saker i stora paket? Och levererar det till kontoret med en jättestor lastbil? Jag bara undrar.

And the winner is

Helt ohotad segrare i tävlingen Sommarens Godaste Glass är:

Jag har hamnat på ett Training Camp

Äntligen kunde jag ta några dagars semester. En hel vecka faktiskt. Men det blev inte direkt någon vilosemester. Mina välförtjänta dagar har förvandlats till ett Training Camp.

Här ska jag och hustrun tränas så vi är i högform när inomhusträningssäsongen börjar. Vi kan ju inte komma till PT-Tommmy otränade, vad skulle han säga då? Sommarcoachen heter Sofia och är min dotter tillika arbetskamrat.

Dagarna börjar med antingen ett styrkepass med ett tortyrredskap som heter TRX, eller ett löppass. Eller ett yogapass. Yoga är inget för mig, då passar jag på att ligga i solstolen.

Maten som erbjuds är lämplig när man vill gå ner i vikt, så jag är konstant hungrig. I morse gick jag upp kl 05, körde hem till Sollentuna och lirade tennis 1,5 timmar. Efteråt åt jag en rejäl frukost tillsammans med tennisgentlemännen. Och köpte en glass på tillbakaresan. Alltså sånt som inte är tillåtet under veckan. Fy på mig.

Nu väntar ett eftermiddagspass typ styrka med TRX. Inget kaffebröd har serverats till eftermiddagsfikat.

Så här kan TRX användas.

Som Fantomen. Eller Lucky Luke

Vaknade tidigt. Fint, varm och soligt ute. Fick en plötslig längtan att ge mig ut och springa. Märkligt, i hela mitt liv har jag hatat att springa, tänkt att min kropp inte byggdes för löpning. Nu har jag kommit till stadiet att jag längtar till nästa pass.

Idag hade jag en kompis med mig. Min skugga. Kände mig lite som Fantomen eller möjligen Lucky Luke. Antingen är det Fantomen som rör sig snabbare än sin skugga eller så är det Lucky som drar pickadollen snabbare än sin skugga. Strunt samma. När solen stigit lite sprang jag ifrån min skugga. Lyckokänsla.

Det finns en sak till som jag hatar. Uppförsbackar. De är bara konstruerade för en enda sak. Att bryta ner människor som kämpar för att få bättre fysik och därmed må bättre. Men uppförsbackar kan bekämpas med vilja och jävlar anamma.

Kan kanske sammanfattas med dagens bibelord från Paolo Robertos Twitter: Smärta är bara vekhet som lämnar kroppen.

Äntligen hemma. Hos Göran.

Av den lilla brädhögen jag visade häromdagen så blev det till slut en grind. Så kan det bli om man tar en microsemester från kontoret några timmar. Timell skulle vara stolt om han såg det här. Men inte lika stolt som jag själv.

Friluftsdag och Setramissnöje

I går gick dagen i idrottens tecken. Först frukosttennis. Gick helt enkelt strålande den här gången. Så bra att jag bestämde att tillsammans med en annan gentleman ställa upp i KM dubbel Herrar B om en månad.

Sen blev det lite kontorsjobb och efter lunch en liten microsemester bestående av golf med sonen på Trosa GK. Gick ofattbart bra. Slog bara bort en enda Setraboll under rundan.

Men nu ska jag vara ärlig och skriva något som EvoBus inte vill läsa. Helst skulle jag nämligen vilja dra en golfdrive rätt in i en av våra Setrabussar. Av ren ilska alltså. Vet inte hur många gånger just den bussen varit på verkstadsbesök för att få ordning på växellådan. Det är bara för dåligt för en buss om anses vara Premiumklass.

När min BMW strulade tog det mindre än en timme innan en bärgningsbil kom och hämtade den och körde till närmsta verkstad, trots att det gick alldeles utmärkt att köra bilen, samtidigt som de ordnade en lånebil som stod och väntade. Det är Premiumklass.

Jag är inne på en farlig väg

Jaha, så åkte jag dit igen. Ytterligare ett fritidsintresse att ta hand om. För ungefär 10 år sedan la jag golfklubborna på hyllan. Tog för mycket tid, men jag avslutade stilfullt med att vinna en golftävling anordnad av EvoBus i Vetlanda, du vet de som säljer Setrabussarna.

Sedan dess har klubborna stått längst in i boden på landet och samlat damm. Ända tills igår. Då föreslog sonen att jag skulle följa med ut på en kvällsrunda. I ärlighetens namn tvekade jag bara lite, sen drog vi iväg.

De första hålen spred jag bollarna lite hur som helst, men sen började spelet att sitta fint igen. Kan du tänka, över 12 hål, vi hann inte mer innan mörkret föll, gick jag på mitt handicap som var 21,9 när jag slutade. Ett skrällresultat, som kvällspressen skulle uttryckt saken.

Jag är nöjd, och det värsta av allt, jag är supersugen på att spela mer. Men när, det är den stora frågan. Jag måste snart blir pensionär, den saken börjar bli solklar, jag hinner inte allt jag vill hinna.

PS till EvoBus; skicka fler bollar, mina är snart slut.

Knitted Piece

Igår kväll samlades hela medlemskåren i kulturföreningen upa, KulturRallyt,dvs jag och hustrun,vid Confidencen som ligger vid Ulriksdals Slott. Där beskådade vi Cirkus Cirkörs föreställning Knitted Piece. Innan föreställningen valde en av oss ett glas vin och den andra valde en hyggligt stor chokladbakelse.Sedan bänkade vi oss inne i den smått fantastiska Confidencen för att se föreställningen.

Om Cirkus Cirkör finns bara en sak att säga. Har du inte sett någon av deras föreställningar så har du missat något fantastiskt. Du kan lägga ihop samtlig pjäser på Dramaten, Stadsteatern (med några undantag) samt alla Hamiltonfimer, du kommer kommer ändå inte upp i samma upplevelsekoefficient som att se en Cirkus Cirkörföreställning.

Så är det bara. Punkt.

Kunde inte låta bli

Trots min erkända blygsamhet kan jag inte undanhålla dig från ett mail vi fick idag.

Hej Sällskapsresor, vi vill tacka för en mycket trevlig tur på Göta kanal och informativ bussresa av Anna och med hög säkerhet av chaufför Janne +10 på en skala av 5. 


Gun och Bosse Nilsson 


 PS vårda Anna och Janne väl. ds

Sommarpyssel

Lite måste man pyssla med på sommarkvällarna efter jobbet. Du vet, lika enkelt, käckt och glatt som Martin Timell brukar fixa saker.

Den här brädhögen har idag införskaffats. Högen ska så småningom bli en ny grind. Självklart kommer jag att publicera resultatet. Om och när det blir klart.

Jackass light

Morgonens tilltänkta LÖÖÖÖÖPNIIIING blev inställd. Orkade bara inte kravla mig ur sängen. Gårdagens Jackassövning inför barnbarnen tog tydligen för mycket mental kraft. Jag skjuter på löpningen till i kväll. Jag lovar!

Så därför, mina damer och herrar, visar jag här den nakna filmen av bussbranschens Jackass light. Om du inte vet vad Jackass är, så föreslår jag en enkel Googleslagning så fylls din kompetenslucka omedelbart.

Du kanske inte tycker uppdraget är särskilt märkvärdigt? Då ska du veta att jag är en riktig badkruka och detta uppdrag krävde definitivt sin man. Men uppmärksamheten från barnbarnen underlättade den fysiska återhämtningen.

Kvalitetstid

En stulen semesterdag blev en riktig kvalitetsdag. Nästan en hel dag på sjön med son och barnbarn. Alla kände inte till att jag undanhöll mig från kontorstjänst så telefonen ringde stup i kvarten. Jobbigt när man seglar, men bara att bita ihop och gilla läget.

Det blev trots detta en fin dag med mycket sol och väldigt mycket vind, Kidsen tyckte det var både superläskigt och superkul när båten lutade. Efter några timmar gjorde vi strandhugg och käkade en god lunch hopsnickrad av sonen.

Tänk så härligt det kan vara om man bara vill.

I morgon bitti säger jag som Paolo Roberto: LÖÖÖÖÖÖPNIIIING!!!!

Friskvård

Här har vi en bild på vår medarbetare Sofia, det är hon med svarta kläder. Den andra är en kompis till Sofia som jag inte kommer ihåg namnet på.

Bilden är tagen från Jubileumsmaraton och de har nu sprungit ca 1,5 timmar. De ser ohyggligt pigga ut, värre var det med andra. Vissa andra så ut som de skulle dö vilken sekund som helst, och då hade de inte ens kommit halvvägs.

Själv håller jag mig till 5 km-rundor. Funderar på att göra en Paolo Roberto, sätta klockan på 0530 och ta en sväng i morgon bitti. Eller busa lite och ta en kvällrunda redan i afton.

Money rules

Det var bättre förr när bankerna var banker och hade öppna bankkontor och hjälpte oss vanliga små människor med alla våra penningärenden. Må så vara bara mellan kl 09 och 15, men de fanns i alla fall.

Det var bättre förr när bankerna levde på räntorna och lät den intäkten även bekosta den dagliga servicen till allmänheten.

Så är det inte nuförtiden. Idag skulle jag lösa in en avi på den stora summan av 41 kr.

"-Vi tar en inlösenavgift på 50 kr" meddelade kassörskan mig.

Hon måste sett min förvånade uppsyn så hon lade omedelbart till "-men det är ju lite larvigt, jag struntar i det".

Civil olydnad, tror jag man kallar sånt. Bra med människor med lite ryggrad, som man också säger. Det var för övrigt på ett Forexkontor.

Värdelöst vetande: mitt första jobb efter skolan var just på en bank, Skandinaviska Enskilda Banken. Jag jobbade på huvudkontoret på Sergels Torg, tre våningar under jord och INNE i det superstora bankvalvet.

Det var på den tiden ett aktiebrev var just ett aktiebrev och mitt jobb var att räkna förmögna människors aktier som de hade lämnat i deposition hos banken. Ungefär så var det i alla fall. Om inte minnet sviker, det var ju trots allt sådär drygt 44 år sedan.

Aaaaajj

I år har vi tydligen invaderats av fästingar. Har redan kallblodigt mördat två stycken som fattade tycke för lilla mig.  Men om någon eventuellt undgår mina kontroller så är jag nu skyddad mot denna obehagliga invasion.

En hyllning till Paulo Roberto

Jag känner inte karln. Har aldrig träffat honom. Men han är numera rätt cool. Han var en smågangster i tonåren, slogs och härjade i Kungsträdgården.

Men någon tog tag i honom, lyfte in honom i en boxningslokal och lät honom slå av sig tonårsvåldet under ordnade former. Han mognade, fick en vilja av stål och boxade sig fram till något bälte av något slag. Inte bältros, utan något mycket häftigare. En titel. Eller möjligen flera.

Sen blev han TV-uppraggad och fick stå i sportspegeln och argumentera mot Ekwall tror jag det var. Barnsligt och tramsigt. Lyckligtvis plockade de bort det så småningom.

Sedan började killen skriva matböcker och blev en slags hälsoprofet. Och programledare i TV. Rätt långt från gangsterfasonerna i tonåren. Vilket visar att med vilja kan man komma långt, även om man börjar lite snett i livet.

Han skriver också på Twitter där jag följer honom. Och blir inspirerad som tusan. I går kväll, efter en kraftig födelsedagsmiddag (inte min) på krogen så bestämde jag att jag i dag skulle göra en Paulo Roberto.

Satte klockan på 0530, åt en liten men näringsriktig frulle, sedan på med löpdojorna och så ut i klorofyllen.

Gick kanonbra, men när tröttheten satte in kom Paulo och satte sig på min vänstra axel och Göran Ego satte sig på den högra. Paulo satt och skrek "-KÖÖÖÖR", och Göran Ego pep "- tat lugnt, gå en bit, det skadar inte, du förtjänar att vila lite".

Men Paulo var envis och lite elak, "-KÖÖÖR, springer du inte till den där skylten så är du en j*** fu**** mes". Och Göran Ego kontrade med "-lyssna inte på Paulo, han är bara en fjant. Gå en bit du, det mår du bara bra av".

Sådär höll de på medan musiken skrålade i mina hörlurar, Amy MacDonald, Jill Johnsson, Bon Jovi, Rolling Stones, Nickelback, Journey och några till turades om att hålla mig igång. Och när AC/DC vrålade igång med Highway to Hell, ja då var en springande headbang inte långt borta. Men sånt kan man ju inte göra i min ålder, det skulle ju bara se patetiskt ut, så jag lät bli. Men jag ville egentligen.

Undrar du hur det gick mellan Paulo Roberto vs Göran Ego? Det blev 1-0 till Paulo, snabbaste löprundan hittills. Tror han får hänga med även på kommande rundor.

Nya busiga ideér

Bussbranschen brukar betecknas som konservativ och kanske rent av lite trist. Men inte alltid, se här vad ett företag i Stockholm utlovar. Fullt med bus dagarna i ända och de räknar med anstormning så det är bäst att tidsboka lite bus. Men det är precis som allting annat, ingenting är gratis.

Vattenfrågan. Del 2

Två saker har inträffat med vår vattenbrunn. En bra och en dålig.

A/ Vi har nu fullt med vatten i brunnen igen. Och den fungerar. Fullt sprut.

B/ Vattnet är grumligt och för närvarande odrickbart. Inte heller duschbart. Vem vill duscha med vatten utspätt med lera?

Ingen större fara, vi ska bara låta kranarna vara öppna några timmar så får vi snart rent och klart källvatten hämtat från 90 meter längre ner i berget. Livet går vidare. Tjoho, 50%-semester även idag.

Spel med höga insatser

Vårt vattenproblem på landet är en riktig nagelbitare. Vi har en brunn som borrades redan 1975 och nu har den tackat för sig. Kommer inget vatten i kranarna längre.

Idag kom tre herrar som skulle lösa problemet. Det var inte lätt. De måste lyfta upp två slangar som sitter i borrhålet. Slangarna är 90 meter och ungefär 20 meter ner i röret sitter en s.k. manschett som ska täta i hålet.

Problemet var att manschetten efter nästan 40 år hade satt sig fast något så inih-ete. Enda lösningen var att då dra ännu hårdare i vajern för att få upp den.

Då kunde två saker inträffa:
A/ den lossnar och går att dra upp. Problemet löst och sedan är det bara att byta den trasiga ejektorn längst ner.
B/ den går sönder när de drar och går inte att få upp. Då blir hela brunnen obrukbar för tid och evighet och ett nytt borrhål på 90 meter måste borras. Då pratar vi sexsiffrigt belopp.

Oddsen uppgavs vara 50/50 och jag som kund måste bestämma om de skulle dra eller inte. Inget svårt beslut men jag kan säga att jag fick ont i magen när de började vinscha. Jag gick därifrån, vågade inte titta.

10 minuter senare gick jag tillbaka och de berättade då glatt att våra kostnader just sjunkit drastiskt. Grejen lossnade med högre tryck och är nu uppe.

Men än är vattnet inte säkrat. Fortsättning följer i morgon.

Förhandsvisning

Idag var det förhandsvisning av dotterns och blivande svärsonens bröllpsinbjudan.

Out of office. Eller nästan i alla fall

Minisemester några dagar.Men man vill ju ändå ha koll liksom, och vara stöd till kollegan Eva som sköter bizznizen på kontoret. Men sommarfilialen är ju inte så pjåkig, så jag klagar inte på det.

Däremot klagar jag på vår vattenpump till vår borrade brunn. Den som mor och far fixade för snart 30 år sedan. Nu har något pajat.

 Hade en VVS:are här och kollade, men han gav upp efter två timmar och var tvungen att ringa in förstärkning som kommer först i morgon. Troligen måste typ 90 meter slang lyftas upp för att byta någon manick som sitter längst ner.

Så tillsvidare back to basic, vattendunkar som kan fyllas hos snäll granne.

 Det verkar enklare att jobba istället för att ha semester.