Det är kris. Igen. Det här funkar ju inte.
Igår kväll spelade jag tennis på dyngtiden 2200-2300. Vann jag matchen skulle jag avancera tillbaka till samma serie som för ett år sedan då proppen gick i skallen. Då rasade jag ju ner i seriesystemets källare men har under året klättrat lite saka uppåt. Nu var jag nära att komma tillbaka där jag var. Det har varit lite av en målsättning under året.
Allt flöt på, jag spelade hyfsat, hade kontroll på läget liksom. Vi kom fram till 5-4 ledning och egen serve.Ledde 40-30 och hade setboll.
Då. Då hände det som inte fick hända. Serven började strula, hjärnan började dra slutsatser, högerarmen fick gummibandsliknande muskler och banan blev plötsligt både för kort och för smal.
Det gick kort sagt åt helvet. Min motståndare vände och vann setet med 7-5. Då gick luften ur mig helt och han fortsatte enkelt till 3-1 i andra och sedan var timmen slut.
FAAAAAAAN!
Men det positiva är att vi har en serieomgång kvar innan sommaruppehållet, så än finns chansen.
