Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


tisdag, januari 29, 2008

Nostalgivarning

Var och hälsade på hos mamsen häromdagen. Vi tittade på gamla kort och vips så blev det nostagivarning för hela slanten. Ruggigt kul att titta på gamla bilder för då kommer massor av minnen fram igen. Det är härligt. Titta på den här bilden:


Denna tjusiga kvinna var Skansens lucia 1955. En stor grej på den tiden. Publikmässigt nästan jämförbart med dagens Allsång på Skansen. Ungefär i alla fall. Kvinnan är min mor.

Idag är hon några år över 80. Glad och pigg, fortfarande väldigt vacker, men med dåliga lungor. Måste ständigt har andningshjälp av syrgas. Någon gång under september berättade jag om när hon föll ihop under en av våra bussresor. Det här är sviterna efter den händelsen. Tänk så det kan gå.

Flickan på bilden är min syster som numera bor i London och den lilla glada gossen, som nästan sitter klistrad på kameralinsen är lilla jag, då sex år gammal. Fan så söt jag var på den tiden.

Bilden är tagen 1957 och den var publicerad i tidningen Allers som hade ett ”hemma-hos”-reportage hos familjen Demnert. Min far var då ordförande i Hammarby hockey och citat ”måste brottas med ett underskott på hela 7 tusen kronor”.

Idag sitter sonen, dvs jag, hela femtio år senare i samma förenings styrelse och är med och brottas med miljonskulder. Tänk så det kan gå.