Min dotter, ansvarig för SällskapsResor, har blivit mentalt bortrövad. Istället för att anlända till jobbet kl 0700 dräller hon nu in runt nio, glömmer bort att kolla mailbokningar, är okoncentrerad, går omkring med ett fånigt leende och är allmänt oigenkännbar.
Lyckligtvis genomför hon i alla fall en och annan lyckad arbetsuppgift per arbetsdag. Det får man ändå vara nöjd med under rådande omständigheter.
Det finns en ansvarig för detta personalproblem. Jonas heter han. Enligt uppgift en uuuuuuuunderbar kille, jääääääättesöt och huuuuuuur gullig som helst. Som dessutom gillar hundar, friluftsliv, segling, mysiga hemmakvällar och allt det där andra som tjejer tycks gilla.
Måste dock erkänna att detta underverk till man är väldigt sympatisk. Han har fått en kort introduktion i klanen Demnert och han gav ett första godkänt intryck.
Men än återstår mycket att bevisa innan han kan fråga mig om min dotters hand. Man kan inte bara komma och röva bort min dotter hur som helst.
Jag säger som gamle kommunisten Hermansson, ”- nån jävla ordning måste det väl ändå vara”.
