Göran Demnert i slagsmål

Tänkte jag skulle locka in dig i texten med en kvällstidningsrubrik.

Så här ligger det till. Efter två helt galna veckor gick musten ur mig. Jag slapp helgjouren och jag och hustrun for till landet, fristaden när trycket blir för stort. Eller snarare ett av dem. Även segelbåten är en fristad jag stundtals rymmer till. Men så här långt har den berömda högkonjunkturen även slagit till mot bussbranschen och då får Ataleia ligga där vid bojen och guppa alldeles ensam.

För att ytterligare spä på min personliga högkonjunktur så valdes jag häromdagen in i Hammarby hockeys styrelse. Det uppdraget ska bli hur spännande som helst. Hammarby är enligt flera undersökningar ett av Sveriges absolut starkaste varumärken.

Hammarby och StockholmsBuss, två starka varumärken som jag nu jobbar med. Fantastiskt, men jag undrar om jag inte börjar bli lite underbemannad i hjärnkontoret…! En gammal nyhet, kanske du nu elakt tänker.

Nu undrar du kanske vad rubriken har med den här historien att göra. Ingenting såklart, men håll med om att du blev nyfiken och började läsa. Precis samma elaka bondfångarteknik som kvällstidningarna använder.

Och du gick på det, eller hur? Således ytterligare ett skäl till att inte köpa kvällstidningar. Du blir ständigt lurad av dem.

Spektakel x2

Stockholm Maraton. Vilket spektakel för självplågare. Och vilket kaos i trafiken det förde mig sig. Det gick ju inte att komma fram. Man måste planera timmar i framkörningstid som i vanliga fall räcker med en halvtimme. Kaos var ordet för dagen. Precis som varje år alltså.

Inte blev det bättre med ett statsbesök från Kina samma dag. Bra planering!

Även vi var inblandade i statsbesöket hela helgen med några bussar till förfogande för Kinas ambassad. Ordning och reda. Namn och personnummer på förarna, bussmärke och reg.nummer på bussarna, telefonnummer till förarna, till jouren, till kontoret samt även till mamma för säkerhets skull.

Och banne oss om vi bytte buss eller förare, då skulle vi inte få komma in på själva plattan på Arlanda och då skulle kaos utbryta och hela planeringen falla som Dominobrickor. Fan vet om inte Sveriges handelsförbindelser med Kina då även hade brutits med omedelbar verkan.

Hade faktiskt lite svårt att sova natten innan med Sveriges hela samlade BNP på mina axlar, men jag tror det berodde mer på värmen än på uppdraget. För med driftsäkra Setror behöver man inte vara orolig. (Pratar just nu med EvoBus om bussbyte, så det gäller att säga rätt saker…!)

Hur det gick med statsbesöket? Äsch, jag är ju som du vet en blygsam kille. Men mellan dig och mig gick det klockrent.

Jag har blivit draftad

För andra gången i mitt liv har jag blivit värvad, eller draftad, som man säger inom hockeyn.

Första gången var någon gång i mitten av sextiotalet när jag var runt 15-16år. Jag lirade hockey och jag var målvakt i en liten förening.

Ursäkta om jag nu låter en aning stöddig – men det här är ju bara mellan dig och mig - jag var duktig. Riktigt duktig till och med. Jag var SÅÅ nära att knipa en plats i Stockholms TV-pucklag.
Endast en elak lunginflammation hindrade mig från att nå ända fram. Fan också. SM-guld, VM-guld, NHL, Rookie of the year, you name it, allt fanns inom räckhåll just då i min 15-åriga skalle.

Men det var då det hände sig. Självaste AIK ringde och ville värva mig. Jag ber nu att få citera mig själv från ett tidigare inlägg här på bloggen: ”värdighet är större än pengar”.

Jag sa alltså nej tack till AIK. Visserligen var det såklart inga pengar inblandade, jag erbjöds endast gratis läsk i pauserna samt gratisplåtar till alla matcher på Hovet. Bara det var stort för en 15-åring i mitten av sextiotalet.

Kanske mitt idrottslivs största misstag, vem vet, att inte anta erbjudandet, för några år senare slutade jag helt med hockeyn.

Så en dag sådär lite drygt 40 år senare än AIK:s samtal, lite mer exakt häromveckan, kom nästa värvningssamtal. Då ringde Hammarby Hockey och erbjöd en plats i styrelsen. Äntligen rätt klubb, så jag sa ja.

Min far var under 40- och 50-talet djupt engagerad inom Hammarby hockey så jag blev så att säga född till Hammarbyare. Som en följd av detta så har mitt företag de senaste 7-8 åren haft ett samarbete med Hammarby hockey. Så där har vi förklaringen till denna värvning.

Tänk att det skulle ta mer än 40 år innan rätt erbjudande kom. Sens moral: Ge aldrig upp!

Stort misstag

Idag har jag gjort en stor miss. I mitt förra inlägg beskrev jag mitt förhållande med Karin men jag glömde berätta för världen att min fru har födelsedag idag. Det var inte bra att glömma det.

Själva födelsedagen glömde jag inte bort. Present och syrénkvist vid frukostbordet. Men jag glömde berätta för världen.

Som den gentleman jag i grund och botten är så tänker jag förstås inte avslöja hustruns ålder, men det rör sig kring 25-årsstrecket plus/minus några årtionden.

Tänk om stämningen blir så låg här hemma i afton att jag måste sova i vår nya härliga soffa och kolla TV?

Karin

Idag ska jag träffa Karin igen. Vi har ett förhållande sedan några veckor, men inte riktigt som du bergis tror att det är.

Vårt förhållande är rent yrkesmässigt. För Karin är jag bara ett svettigt faktureringsunderlag, ingenting annat.

Hon pinar mig en gång i veckan, eller snarare min högra vad, under sådär 45 minuter. Sedan får jag hemläxa och ska göra tåhävning på höger fot varje dag, 4 gånger tio hävningar.

Det är så man bygger upp den skadade vaden igen. Jag får fortfarande inte spela tennis vilket är förödande eftersom jag varje dag kollar TV och Öppna Franska. Det är alltså tennis och inte ett bakprogram med Laila.

Att se tennis på TV genererar en sån oerhörd lust att själv lira så det är rent självplågeri att se på TV-matcherna.

Jag funderar på att vända lite papper på kontoret istället. Eller kolla på seglingarna i TV 8.

Om jag tittar mycket på TV? Näe, inte då.

Försoffad

Jag har blivit försoffad. Äntligen har familjen införskaffat en ny soffa. Den gamla hade uppnått en högst aktningsvärd ålder av 15 år. Ganska mycket för en soffa och i tisdags levererades ersättaren.

Vi gick då in i en ny möbleringsera. ”A total home make over” således. Eller åtminstone ”A total vardagsrums make over”.

Den nya soffan är stor och rent osannolikt härlig. Man liksom bara häller ut sig i soffan och kan därefter ligga still i timmar hur avslappnat som helst. Dessutom är soffan så stor att både hustrun och jag från varsitt håll kan inta lämpligt TV-läge utan att behöva knuffas. Man kan även sitta i den om man vill.

I går kväll låg jag uthälld i soffan hela eftermiddagen och kvällen och TV-zappade rejält. Allt från tennis till två långfilmer hann jag med innan klockan slog läggdags i riktiga sängen.

Att gräsmattan växt sig högre än någonsin brydde jag mig inte ens om. Det får bli ett senare bekymmer.

Inget allvarligt

Stort fotbollsderby i Stockholm. AIK vs DIF. Inga intressanta lag. Men ändå. Folkfest och många poliser.

I morgontidningen dagen efter, dvs idag, kan vi läsa om det befarade våldet. En polis berättar för tidningen: ”-ett antal Djurgårds-”supportar” förstörde ett antal bilar samt en tunnelbanevagn som fick tas ur trafik, men det var inget allvarligt”.

Hallå Polisen! Hallå politiker! Hallå någon! Anses det inte längre vara allvarligt att förstöra bilar och tunnelbanevagnar? Sen närdå? Sen Moderaterna tog över, eller är det ett allmänt försvagat allmänomdöme som plötsligt drabbat vår poliskår?

Jag blir minst sagt förbannad. Nu ska jag passa på att gå ut och sabba grannens Toyota. Han skrev för tio år sedan ett brev till kommunen och ville ha bussförbud på vår lilla obetydliga gata. Vår buss, vi hade bara en på den tiden, störde honom sa han. Han fick vrida två gånger på ratten för att komma in genom sitt grindhål. Gubbjävel, nu kan jag sparka på hans bil.

Inget allvarligt alltså. Men det vore härligt.

Tillbaks till vardagen igen

Vilken seglingshelg! På torsdagkvällen mastade vi på och på fredagsmorgonen gjorde vi resten för att få båten ship shape innan vi lämnade vår natthamn på Lidingö.

Kompis Norrmannen blev trött efter fyra dagars hårt bankarbete så han kröp ner i akterkojen medan jag seglade via Kanholmsfjärden till klassiska seglingsmetropolen Sandhamn.

En läcker middag på Seglarbaren inmundigades på kvällskvisten. Hjortonsadel med en sås som var god men som hade ett svårt namn.

Många äckligt dyra båtar att titta på efter maten. Vem vill ha en 80-fotare? Inte jag.

På lördagen bar det av i stundtals hård kryss till Utö. Bastu och sedan middag i båten. Oxfilé tillagad av kompis Norrmannen. Rött vin därtill.

Söndagen bjöd på en fullständigt spegelblank Mysingefjärd. Då menar jag spegelblank. Urtjusigt men föga tilltalande för två seglingssugna herrar i den gyllende medelåldern.

Så det blev till att gå för motor. Eftersom det då gick undan rätt kvickt hann vi med att angöra även Nynäshamns gästhamn där en synnerligen god glass inköptes för omedelbar konsumtion.

Därefter kom vinden så vi fick segla några timmar innan vi till slut slog en knut i hemmahamnens trygga boj.

På måndagsmorgonen fick jag sedan mitt straff som jag tog emot som en man. Massor med papper, fakturor, lappar och annat skräp hade under dessa få dagar samlats på skrivbordet. Du vet säkert själv hur det är. Arbetslusten har väl varit ”så-där” idag. Men det är bara att bita ihop och invänta nästa seglingstillfälle.

SkeppÓhoj!

Sjösättning

Idag är dagen som planerats för i veckor. Idag, idag kl 10:15 sjösatte kranförare Christer 5 ton Ataleia. Whao! Ataleia betyder för övrigt Beauty of the ocean. Det du.

Sedan baxade vi upp 15 meter mast på däcket och nu sitter jag här i ruffen och inväntar min kamrat Norrmannen. Han jobbar minsann på bank och kan under inga omständigheter lämna sin arbetsplats före klockan 17. I morgon har han tagit en semesterdag. Själv är jag på ”kundbesök”. Det är skillnaden mellan anställd och egenföretagare.

När han så småningom dyker upp tuffar vi iväg för motor någon timme för att masta på. Sedan tar vi natthamn och inväntar morgondagens premiärsegling. I frisk vind lovar vädertjänsten. Whao!

Nu ska jag sträcka ut mina nästan 2 meter kropp uppe i sittbrunnen, dricka en kopp kaffe, höra vattnet klucka mot båten och kika upp på den klarblå himlen. Vad ska du göra i eftermiddag?

Varför åka buss?

Idag fick jag ett telefonsamtal från en person i England som ville åka buss till någon håla långt norrut. Skellefteå eller nåt sånt. Du vet hockeylaget som värvade Micke Rehnberg.

Nu var jag ju tvungen att rekommendera en konkurrent och skulle översätta detta namn till engelska. Kunden blev en smula förvånad när jag – hans öron – envisades med att fråga varför han ville åka buss.

Han förklarade tålmodigt gång på gång varför han ville åka just buss. Försök själv att översätta Y-buss till en utlänning så får du se hur lätt det är.

Till sist var jag tvungen att göra en Brask, dvs nödd och tvungen, förklara att why bus är ett stort och seriöst expressbussföretag som han mycket väl kan känna sig trygg med. Jag till och med letade upp telefonnumret till företaget ifråga.

Nu hoppas jag att Y-buss, Byberg & Nordin, samt Westinbuss rekommenderar StockholmsBuss när det ringer kunder till dem som vill ha en buss i Stockholm. Det är väl det minsta jag kollegialt kan kräva i gentjänst, eller hur?!

Kändismagnet

Det måste vara mitt yttre som tilltalar kändisar. Idag när jag besiktigade min bil, eller rättare sagt företagets bil, hände sig följande:

Jag satt inne i väntrummet, läste Metro och drack en kopp kaffe, medan teknikern gick igenom bilen.

Då stövlade en man i vita jeans och med en gigantisk störtkruka på skallen in i rummet och vände sig förvirrat omkring, som letandes efter något.

Av de tre personer som satt i detta lilla väntrum vände sig mannen till just lilla mig och frågade: ”å hur funkar det här då?”

Jag svarade sanningsenligt som mor har lärt mig: ”självservice med apparaten där borta” och pekade på självbetjäningsmackapären.

Då svarade mannen teatraliskt: ”-lysande. Tack”. Mannen var den kände skådisen Stefan Sauk.

Vilken dag det här blev!

PS. Någon hade slarvat och plockat ur varningstriangeln ur min bil så den blev underkänd, men jag fick förtroendet att införskaffa en dylik utan att ombesiktiga. Jag tror min dotter är boven i dramat, hon snodde (lånade) nog den när hon skulle besiktiga sin gamla SAAB. (som egentligen är min)

Upprörd

Jag är upprörd över alla som är upprörda. Alltså de som säger att nu ska Eurovision Song Contest bojkottas.

Det var ju bara Ukraina som spårade ur totalt med sin Plåtnicklas i glasögon. Resten var ju i alla fall musik.

Att då uppröras över att Sverige inte kom bättre än 18:e är väl inget att uppröras över. Själv trodde jag stenhårt på en 12:e plats. Det är tydligen öststaterna som tycker det här är jättekul och därmed ringer in sina musiksmaker till skillnad från den blaserade västvärldens proffstyckare, dvs du och jag.

Herregud, vi har ju ändå avlat fram ABBA, Roxette och Björn Skifs, så det är klart att vi är upprörda och ska väl verkligen inte behöva ringa och rösta.

Själv blev jag mest upprörd över att jag i familjen Demnerts interna jury plötsligt blev diskvalificerad och fråntagen rätten att avge röstpoäng. Jag blev kallad både sexistisk och mansgris.

Jag gav nämligenen bonuspoäng för ursnygg mage till hon som hade en genomskinlig kroppsstrumpa och ett par brallor som hängde på trekvart flera decimeter nedanför naveln. En oförsiktig rörelse och brallorna hade hasat ner till knävecken. Klart flickan skulle ha en bonuspoäng, halva världen satt ju och väntade på den där oförsiktiga rörelsen.

Jag håller med, i år var det en ovanligt grinig och orättvis jury.

Semifinal

Självklart såg jag semifinalen i Eurovision Song Contest i går kväll. Kan då bara snabbt konstatera att som vanligt gick fel låtar vidare. Förutom hon som sjöng för Bulgarien eller Ungern eller nåt land därbortåt. En skön blues som var riktigt bra.

Croatien, med den något åldersstigne sångaren och gitarristen, borde gått vidare till finalen. Likaså borde Islands bidrag definitivt gått vidare.

Bästa kommentaren hade Kristian Luuk om en kvinnlig sångare. Porrchock med Gällivarehäng. Självklart gick det bidraget vidare.

Men i en sån här tävling är vi med normal nordeuropeisk musiksmak i minoritet. Med andra ord kommer vårt eget bidrag att sluta på plats nummer 12 i finalen på lördag.

Kom ihåg var du läste det först.

Bussbranschen är på efterkälken

I mitt ständiga arbete att göra konkurrentanalyser, så kikar jag då och då in på diverse websidor. Det är ju rent skrämmande så dåliga många är på att uppdatera sina skyltfönster. Självklart finns även motsatsen.

Idag går att läsa på ett stort stockholmsbaserat företags websida: ”Välkommen till 2006 år golfresor”.

Hos en annan blir man under rubriken NYHET lockad att åka på vinterskidresa till Österrike.

Stora stygga vargen Interbus erbjuder idag skidresor till bl. a Bjursås. Känns väldigt lockande, särskilt idag när solen lyser och det är över 20 gr varmt.

Apropå Interbus så är förre ägaren till deras senaste förvärv inte ens omnämnd på deras websida. Enligt alla kommunikeer skulle han ju bli vice VD och platschef i Stockholm. Inte ett ord om detta, den tidigare platschefen står fortfarande kvar som chef i Stockholm.

Månne en fnurra på trån, svikna löften eller bara tidsbrist hos webansvarige?

Drakens håla

Om du så är det minsta intresserad av företagande och entreprenörskap ska du titta kl 19 på TV8. Programmet heter ”Dragons Den” och är en engelsk produktion.

Fem stycken ”affärsänglar”, eller investerare, sitter och bedömer olika affärsprojekt som diverse entreprenörer presenterar för dem.

Det är hur kul och intressant som helst. Jag ger dig ett exempel på hur det går till. Tänk dig följande scenario:

Göran Demnert har en idé om att starta bussbolag. Han är dödsnervös, svetten lackar i pannan och han stiger in i rummet framför dessa fem personer. Då kan det låta så här:

”-Hej, mitt namn är Göran Demnert och jag har kommit på en idé att transportera människor i fina bussar mellan punkt A och punkt B. Jag behöver nu tre miljoner kronor för att utveckla den här idén. Själv har jag intecknat mitt hus för att få startkapital men jag behöver ytterligare tre miljoner för att kunna dra igång verksamheten. Mina marknadsundersökningar visar att det finns ett behov av den här typen av tjänst. För dessa tre miljoner erbjuder jag er 20 % av mitt företags värde. Tack för att ni lyssnade.”

Sedan kommer en skur av frågor från dessa personer. Allt från ekonomiska kalkyler till personlig bakgrund, budget för kommande år, och gud vet vad de vill veta.

Sedan svarar änglarna en efter en om de är intresserade att investera eller inte. Ibland hittar de guldkorn och ibland blir de rent oförskämda mot personen som står där och svettas och berättar om sin dröm. När de hittar guldkornen investerar de nästan aldrig för mindre än 40 % ägande av företaget.

Tror inte att min idé att starta bussbolag hade fått någon investerare att precis ropa hurra. De hade nog skrattat och hänvisat till den ekonomiska verkligheten för Swebus express, SL, Arriva och gud vet vad alla förlusttyngda bussbolag heter.

Men programmet är hur kul som helst. Rekommenderas. TV8 kl 1900. Varje vardag. Tror jag.

Under kontroll

Tänkte du ville veta innan pressreleasen går ut.

Jag mår bra. Jag har fått läkarvård. Benet kommer att hålla livet ut. Bara några muskelsenor som hade gått av. Med tanke på att det sitter tusentals senor på varje muskel så är det ingen fara. Det gör bara ont några dagar. Blev remitterad till både naprapat och sjukgymnast.

Tennisförbud i flera veckor. Fan också, jag som var på G. Nu måste jag lämna WO i återstående matcher och trillar därmed ur min division. Fan också.

Stefan tröstar med att sticka iväg och köpa glass till eftermiddagsfikat.

Aj aj aj

Skadad. Kan knappt gå. Har nu en krycka som jag stödjer mig på. Mina medarbetare höll på att skratta läpparna av sig när jag anlände till jobbet idag.

Anledningen till min skada är att jag spelade dubbeltennis i går kväll och sträckte högervaden nåt-så-in-i-he… Eller om det nu var en sena som gick av eller fick en bristning. Jag vet inte, jag är inte läkare, jag vet bara att det gör ONT.

Var till och med tvungen att bryta matchen. Trist eftersom jag och min partner ledde stort och jag spelade bättre än vad jag gjort på flera månader.

Nu får min ”gräddfilsförsäkring” bekänna färg, för det här måste läkarundersökas au de bums. Herregud, jag har ju en viktig tennisfajt på söndag kväll och då måste jag vara återställd.

Hipp hipp hurra. Del 3

Klarade galant av gårdagens alla förpliktelser även om vi gjorde en hundraåttigradare, dvs först leka med båten och sen det tråkiga hemmapulet.

Men så till själva rubriken. För att fira att hustrun och jag varit gifta en bit över 30 år - med varandra dessutom - så bestämde hustrun att hon skulle bjussa på restaurangmiddag. Hon orkade väl inte laga maten själv den här lördagen kan jag tänka.

Självklart valde hon inte vilken skräpkrog som helst, valet föll på Edsbacka bistro, en slags bakficka till berömda Edsbacka krog. Vi råkar bo hyfsta nära och det finns heller inte så många restaurangalternativ i närområdet. Om man inte vill ha pizza förstås. Eller orkar ta pendeln in till city.

Eftersom det även skulle firas med ett glas vin så valde vi det kommunala färdmedlet buss. Då kunde vi även för första gången pröva att köpa bussbiljett via SMS. Det gick helt enkelt strålande, t.o.m jag fixade det.

By the way, middagen smakade kalas, det här valde jag: Grilled entrecôte with a bean salad,
bearnaise sauce and French fries.

Ett Zinfandelvin satte själva pricken.

Efterrätten blev självklart Chocolate mousse served with fresh berries and a vanilla ice-cream.

Nu undrar du kanske varför jag skriver menyn på engelska? Jag själv undrar varför menyn är skriven på engelska på en svensk krog. Så därför skriver jag engelsk text i en svensk blogg.

En studie i hälsa och orättvisa

Aj, aj, aj. Min kropp känns som den snurrat i en torktumlare. Började nämligen putsa på båten häromkvällen.

Tänk dig följande: Du är på disco och du dansar vilt. Som brukligt är har du armarna viftandes över huvudet. Nu sätter du en 3,1 kg tung polermaskin i händerna, fortfarande med armarna över huvudet och armarna febrilt viftande.

Nu fortsätter du exakt sådär men ställer dig mot en vägg och gör samma rörelser samtidigt som du dessutom trycker maskinen mot väggen. Men först måste du förstås ha klättrat upp några steg på en ostadig stege.

Stå så i 3 timmar. Nu borde du fatta hur min kropp känns. Och ändå är bara halva båten putsad.

Men nu är det bråda tider, så sånt får man glömma bort. Nu ska jag ut och klippa gräset, för det växer så det knakar. Sen ska jag förmodligen hjälpa till att dammsuga, byta sängkläder, tvätta fönstren på utsidan och göra allmänstädning av hemmet.

Sen får jag åka ner till båten och leka säger hustrun, som uppenbarligen inte fattat vilka hemska fysiska upplevelser jag måste genomlida för att vi ska kunna segla i sommar. Och så måste jag städa hemma också!

Otacksamhet är världens lön.

Humor?

Häromveckan skrev jag om att en vice VD på ett stort bussbolag här i staden tycker att jag framför 1800-talsåsikter på bloggen, och så ironiserade jag lite om det. Såklart. Ett sånt tillfälle får man inte missa. Om du scrollar ner lite kan du läsa den.

I måndags fick jag ett brev innehållande en inbjudan till en utställning på Nationalmuseum. Utställningens tema är ”1800-talet är tillbaka”. Som en slags pik kan jag tänka, för själva poängen i den här historien är att brevet kom från Westinbuss. Just precis, det är där den ovan nämnde vice vd:n jobbar.

Sånt kallar jag humor. Sånt tycker jag är kul.

En skojig replik, men lite småfegt. Hade känts mer humor med några välriktade personliga rader istället för denna totalt anonyma avsändare. Nu har jag ju ingen aning om vem hos Westinbuss som vill påpeka något för mig. T.ex att min blogg tycks ligga helt rätt i tiden så att t.o.m Nationalmuseum snabbt sätter ihop en utställning till min ära. Stort. Westinbuss har uppenbarligen en del nyttiga kontakter.

Men jag är storsint, jag rubricerar händelsen som ett försök till humor, och förutsätter att avsändaren bara glömde att skriva sitt namn. I så fall var det väldigt kul och i så fall både uppfattar och uppskattar jag glimten i ögat på avsändaren.

Dessutom får nu det där bussbolaget lite gratis textreklam. Inte bra, inte bra.

Aprilsammanfattning

Månadens resmål
Utan tvekan Trandansen vid Hornborgasjön. Vår resebyrå SällskapsResor skickade dit sju fullsatta bussar. Alltså inte med tranor utan med människor. (Ibland måste man vara övertydlig.)

Månadens krav
En mycket bestämd dam som bokat in sig på ovanstående resa. Hon KRÄVDE att vi GARANTERADE att tranorna verkligen dansade. Att bara se dem strutta omkring kunde hon göra vid annat tillfälle sa hon, nu ville hon ha en garanti från oss som resebyrå att fåglarna verkligen dansade. För det hade vi minsann skrivit i vår resebeskrivning. Till sist lovade, t.o.m garanterade jag att de skulle göra det.

Månadens tajming
Ovanstående resa. Vi prickade tranornas All-Time-High. Över 13.000 dansande tranor på ett och samma ställe. Samtidigt. Rekord. Mäktigt , sa de som åkte med. Puuh, sa jag som lovade tanten detta enligt ovan.

Månadens nej tack
STOOOR asiatisk kund ville jobba med oss. Enligt dennes utsago handlade det om bussbokningar i mångmiljonklassen, och sånt är ju extra kul.

Vi var prismässigt överens men när de skickade kontraktsförslaget backade jag ur. Funkar inte med ”böteskrav” om en buss är fyra år eller äldre, en förare inte råkar hitta i Tjottahejti eller om föraren ber en resenär att inte röka i bussen plus minst ytterligare ett tjog underliga krav. Frågade om de hade samma avtal med flygbolagen, men det hade de inte.

Känner en STOOOR stolthet att jag sa nej tack. Värdighet är större än pengar. Ibland.

Månadens väder
Sol och värme slår regn snö och kallt. Alltid. Man jag tänker inte gå ut och leka pyroman för att hälsa våren välkommen, för idag blåser nordan iskallt. Ska våren komma med sånt här väder tänker jag inte alls vara artig och säga välkommen, snarare fu… off.

Månadens ångest
Utan tvekan båten. Varför kommer alltid den s.k. våren och sjösättning så snabbt och så fullständigt oväntat?

Månadens överraskning(ar)
1. Nytt kul och häftigt samarbete med norrländskt linjetrafikföretag. Say no moore.

2. Vem har varit här och täckt marken med något grönt? När kom det hit? Alldeles nyss var det ju vitt på marken.

Döden som bus(s)iness

En kyrkoherde har fått på pälsen för att han startat begravningsbyråer. Det lokala Socialdemokratiska kyrkorådet är förstås oerhört upprörda – någon som blir förvånad? - över denna affärsidé tillika entreprenörskap.

Jag har ju väldigt svårt att tro att han pastorn, otillbörligt kan påverka marknaden, om du förstår vad jag menar. Om så vore fallet skulle även jag bli en smula upprörd.

I Guds våld, eller värld om jag ska uttrycka mig lite snällare, får man tydligen inte göra affärer som andra vanliga dödliga. I min värld ser jag i det avseendet ingen skillnad på Guds tjänstemän och andra människor. Business is always business, dead or alive.

Från det ena till det andra och utan att på något sätt antyda någon koppling till rubriken, så kan jag konstatera följande: Efter bara några månader med Strömma Kanal som ny ägare av två bussbolag här i staden, så har de redan tappat kunder och uppdrag för miljontals kronor, och då menar jag miljontals kronor. Undrar varför.

Kan det vara så att antingen fokuserar man på helt nya kundgrupper, bussåkandet i storstäderna skulle ju få en renessans enligt VD:n, eller så har man blivit för tuff i prissättningen gentemot befintliga kunder i tron att störst är bäst.

Eller så kanske man är för nonchalant mot kunderna i samma tro att störst är bäst. Farliga saker, men om de har den inställningen så hoppas jag de fortsätter att tro det.

Tänk om imperiet faller tidigare än jag beräknat?

Hipp Hipp Hurra. Del 2

Just nu har vi gjort oss förtjänta av en tårta. Men vi tar den i morgon till fredagsfikat.

Endast de riktigt initierade vet vad det handlar om.

Du fattar väl att jag inte kan berätta allt?!

Hipp Hipp Hurra !!!

Just idag är det exakt 1 år sedan jag skrev min första blogg. Förmodligen ingen som bryr sig men likväl, jubileum måste firas på något sätt.

På TV brukar det alltid bli tillbakablickar så då kör vi det här också. Det här var mitt första inlägg:

Nu är det dags!
Efter att ha blivit ”påhoppad” av en förvirrad bussgubbe som gått i självspinn under en seriös debatt på ett diskussionsforum, beslutade jag att starta en egen blogg med mina egna funderingar. Bäst så.

Så tråkigt det är med sådana där ”debattdödare” som inte har en susning om sakfrågan utan svingar hej vilt med personliga påhopp och uselt språk.

Vet inte vad jag tänker skriva, kanske kommentarer till någon kul pågående debatt i bussbranschen, kanske bara allmänna funderingar kring livet i stort, kanske lite privata saker, vi får se vad det blir.

Tänk om det blir en jättehemlig dagbok, tänk på det, berätta ALDRIG för någon att det du läst har du läst här..!

Jag tror hustrun och jag firar med ett glas extragott vin till middagen. Hur tänker du fira?

Med viss glädje kan jag även konstatera att ärendet som vi diskusterade när jag blev "påhoppad" uppenbarligen slutade lyckligt.

Det innebär att jag hade helrätt, den diskuterade affärsidén var usel och ogenomförbar och branschen kan skatta sig lycklig att det gick som det gick. Trist för alla inblandade som satsade pengar i ett från början dödsdömt projekt.

Sometimes you win, sometimes you loose.

Look-a-like

Någonstans mellan frisyr, utseende och kroppshållning ser man att SEB:s koncernchef Annika Falkenberg och BR:s Anna Grönlund är en aning look-a-like. För oss som är medlemmar i BR hoppas jag att deras löner inte är look-a-like.

Apropå pengar så kan jag nu titulera mig Teoretisk Miljonär. Kanske det var därför jag kom att tänka på Annika. Hur Anna hamnade i tankarna vete tusan, men det måste bero på det där look-a-like-utseendet.

Jag klarade nämligen elegant och utan att tveka miljonfrågan i TV-programmet Vem Vill Bli Miljonär.

Nu kan du själv prova dina kunskaper i en förenklad fråga: Är Cunningham en hästras?

Klart det inte är, det är ju en segelsträckare som sitter på seglet på en segelbåt. Borde väl alla veta.

Tänk så enkelt att bli miljonär, svara på några löjliga frågor så vips har man en mille. Problemet är att hamna i den där stolen och klara de nio första frågorna. Men jag fixade miljonfrågan.

Go´kväll

Kollade TV under fredagsmiddagen och blev inspirerad av den s.k. middagsgästen i programmet Go´kväll. Det programmet måste du väl ändå ha sett. Det har ju gått i minst hundra år. Själv missade jag de första programmen.

Tänkte vilka middagsgäster jag skulle välja om just jag fick göra som programmets gäster, välja fyra för mig intressanta personer. Mina val föll ganska snabbt på:

Min pappa
Han gick bort för ganska exakt 14 år sedan. Han var en tuffing men cancern klarade han inte av. Hans bortgång var för övrigt ett av mitt livs tuffaste tid. Jag klarar fortfarande inte av att gå in i en kyrka utan att näst intill bryta ihop. Trots alla dessa år dyker han upp i mina tankar minst ett par gånger varje vecka. Jag blev liksom aldrig färdig med pappa. Jag har kvar så många frågor till honom och jag tänkte att under middagen kunde han ge mig svaren.

Hitler
Honom skulle jag vilja fråga VARFÖR han tyckte judarna skulle rensas bort. Tycker inte alla analyser av honom gett mig ett svar jag förstår. Nu kan han utveckla det i lugn och ro. Jag skulle också fråga VARFÖR det var viktigt att härska över så många länder. Vad var syftet? Varför var det viktigt? På den tiden var ordet synergieffekt inte uppfunnet, men kanske hade han sådana tankar?! Nu kommer jag att få veta.

PG Gyllenhammar
Jag är bara nyfiken. Hur funkar det bland de s.k. stora grabbarna? Lite vet jag från min syster som jobbat i toppen på ett internationellt storföretag, och det är verkligen ingen lek med s.k. dolkstötar i alla möjliga ryggar. Men nu skulle jag vilja veta, och få höra, av PG hur det funkar bland Sveriges alla toppar. Egentligen. Bakom de stängda dörrarna och när inte media är i närheten.

Kristina Lugn
Tror vi har en del gemensamt. Vad vet jag inte riktigt, det är det jag vill ta reda på, men när jag ser och hör henne känns det ibland som vi är från samma planet. Eller gata, precis som sången; ”Lugna gatan, du finns inte mer….”

Ja du, nu har du fått veta nästan lite för mycket om och av mig, men okey, det bjussar jag på.

Konkurrentanalys

I går kväll gjorde jag en konkurrentanalys. Hustrun och jag ville kolla video och då valde jag, trots vilda protester, filmen ”Buss till Italien”.

Anledningen till detta en smula udda val är att en av våra större konkurrenter här i staden bidrar med bussen i filmens handling. Och inte bara det, självaste dåvarande företagsägaren, numera vice VD i koloss nummer två i Stockholm, agerar busschaufför igenom hela filmen.

Äsch, what the he…, lika bra jag säger att det var Ekmanbuss med Johan Ekman som chaufför.

Filmen var 100 % skitdålig. Det säger jag inte för att det var en konkurrent som hade en buss i bild genom en stor del av filmen. Filmen var och är skitdålig.

Johans rolltolkning som chaufför var väl sisådär. Han hade en replik, ”-ja”, som dessutom verkade dubbad. Jo, han hade en replik till, ”-korv?”, men den var inte ens ljudsatt..! Men som sagt, Johan och bussen skötte sig i stort sett utmärkt och gjorde fin reklam för bussresor.

Själva filmen är sådan att man frågar sig varför den överhuvudtaget filmades. En tunn historia som går ut på att en bedragen kvinnlig körledare, som hämnd på sin man, har sex med en sextonåring under en körresa till Italien. Dessutom kan man ana att hon dessutom hade, eller nästan hade, sex med en annan kvinnlig kördeltagare. Nu har ni snappat nivån va?

Så om man ser krasst på saken skulle filmen, om man klippte bort den usla handlingen, bli en utmärkt reklamfilm för bussresor. Det var massor av ljusiga klipp när bussen åkte motorväg, autobahn, över berg och genom dalar i svindlande vackra miljöer.

Jag ger filmen två överkorsade och begagnade vinterdäck. Alltså icke godkänd. Bästa rolltolkningar gjordes av bussen och dess chaufför. Bra jobbat Johan.

1800-tal

Intressant. Fick höra att en vice VD på ett av Stockholms större bussbolag (Näe, inte DET bolaget den här gången) tycker att mina åsikter, som jag då och då framför lite blygsamt på bloggen, doftar 1800-tal. Intressant som sagt.

Undrar om han menar när jag föreslog att den gravt berusade bussföraren på sportlovet skulle doppas i olja och fjädrar och placeras på Sergels Torg?

Eller kanske han tycker det är 1800-talsåsikt att tycka det var skandal att BR förvägrade en journalist tillträde till ett BR-evenemang?

Att företaget själva inhyser en del av sina förare, inhyrda från landsorten, i små barackliknande övernattningsrum utan egen dusch och toa tycker han uppenbarligen är effektiv och supermodern personalhantering.

De tvingas köra så stickor och strån ryker och får endast ledighet när trafikledningen för ögonblicket inte har något jobb att erbjuda. Sant eller inte, men det är så det berättas av de berörda förarna ute ”på stan”.

Undrar om The Vice President vet att varje gång vi, och andra bussbolag, söker förare så är det MINST fem förare från just det företaget som söker jobben. Anledningen? De säger alla att de känner sig livegna.

I mina öron låter det väldigt mycket s.k. Herrskap och Tjänstefolk. Mer vanligt på 1800-talet än på 2000-talet. Men det är klart, det är inte alltid så lätt att hålla reda på alla århundraden.

Dessutom är det ju så mycket kul skvaller i luften, så hälften är säkert inte ens sant. Vad tror du?

Kul att folk har åsikter om det jag skriver. Mer sånt. Kom bara ihåg att det är mina egna tankar och åsikter jag framför, inte de anställdas.

Min hjärna är översvämmad

Skönt, nu har jag fått veta varför mitt minne ibland känns kort. Hjärnan svämmar helt enkelt över. Det kanske förklarar min ibland svettiga nacke. Eller om det bara beror på att jag inte gått till frisören på flera månader.

Trots att våra hjärnor har en enorm överkapacitet så räcker närminnet inte alltid till för att lagra för mycket information på en gång.

När vi tror att vi lätt fixar sju bollar i luften samtidigt, så är det för många för de flesta av oss.
Inte för just dig naturligtvis, men för oss andra lite mer normala människor. Dessutom är det så att ju mer stressad man är, desto färre bollar kan man ha i luften.

Allt detta och lite till, kan man lära sig om man läser dagens Dagens Industri. Det har jag gjort.

Så därför tänker jag plocka ner en av mina ångestbollar som jag har i luften, och som bara blir tyngre och tyngre, och gå ner till båten ikväll för att påbörja vårputsningen inför sjösättningen om några veckor.

Sail on!

Bussdoping

När en idrottare åker dit för doping blir det ett himla hallå. Avstängningar och landsflykt är mer regel än undantag.

När en icke miljögodkänd buss åker in i Stockholm rycker knappt någon på axlarna. Men det är ju också en form av doping.

Svenska bussar, ryska bussar, finska bussar, bussar ägda av styrelsemedlemmar i branschföreningar spelar ingen roll. Ingen bryr sig. Utom han som blev sågad vid fotknölarna av en före detta bussgubbe, numera endast gubbe. (se mitt tidigare inlägg)

Han försöker i alla fall göra något. Alltså han som nu bara är en fot hög. Fast han har ju även själv syndat mer än en gång så att säga i samma ärende, vilket gör att dubbelmoralens ansikte framgår allt tydligare. Även här kan man scrolla tillbaka till ett tidigare inlägg om dubbelmoral om man vill förstå.

Här finns en del att göra för BR. Att som guben i låddan hävda att miljözonsreglerna inskränker på friheten är ju totalt blaha-blaha. Reglerna finns, oavsett om man gillar dem eller inte, och att bryta mot lagen borde rendera något slags straff.

Varje svensk bussåkare som är medlem i BR, och som bryter mot de regler som gäller för branschen, borde hängas ut offentligt och dessutom uteslutas från branschföreningen. Varför händer aldrig det?

En branschförening som bara rycker på axlarna åt lagöverträdande medlemmar är ingen seriös eller ens trovärdig förening.

I just det här sammanhanget passar Rolling Stones platta ”Urban Jungle” bra. Rå, ohyfsad och skramlig rock´n´roll.

Perfekt när man är förbannad. Eller kör bil och som jag gjorde idag. Var uppe en vända i Gävle på ett möte och hamnade i nåt j-a amatörrally med faster Ebba och morbror Bertil i var och varannan bil. Då var jag bara tvungen att vrida upp volymen så plåten dallrade av ljudvågorna och jag hörde inte ens vad jag tänkte. Då var det rejäl tunggung på motorvägen och öronmusklerna fick sig en ordentlig massage.

Men är det verkligen bara jag som kan köra bil som man ska?